Dagens Nyheter – 17 oktober 1867, sida 2

upp alla hans symptomer efter läkarens sista besök, så skall jag, sedan jag sadlat en häst; komma och hemta er skrifvelse och genast dermed rida efter doktorn: — Doktor Medway har ej sett min bror. — Bella, Bella! klagade nu Fulke. Jag gjorde nu som han begärde; och inom en timma stod doktor Medway vid sjuksängen: — Ni kan vara lugn; sade den sträfve men välvillige mannen; gossen skall bli frisk. Det behöfs endast att någon vakar öfver honom och ger honom in de här pulverna på bestämd tid; men det kan en betjentgosse göra; Ni måste gå till sängs; såvida ni ej vill råka i mina händer. Hvar är er värdige styffader? Jag vill fråga honom, hvarföre han vid denna tid på dygnet låtit väcka mig ur min sömn. — Ack nej; gör det icke; doktor Medway. Herr Canningham vet ingenting om er ankomst. Han ville icke skicka efter er. Nu berättade jag allt: — Den uslingenl utropade då jag slutat doktor Medway; som känt oss allt sedan vi kommit till Shirley; och som äfven varit min morfaders läkare, den mannen blir; vid S:t Paul, allt värre. Gud vet hvad som skall blifva af er; stackars barn, Himlen skall nog draga försorg om den ena af er, men den andra — akta er; fröken Bella! Jag har känt er sedan ni var liten och har derföre rättighet att säga ut min mening: Ni är ej längre ett barn, ni har vuxit upp till en vacker ung flicka, och hvad ni för några år sedan opåtaldt kunde görs, kan ni ej göra nu. Kom ihåg hvad som händt er i natt och gå för framtiden ur vägen för dessa och deras gelikar;