Dagens Nyheter – 17 oktober 1867, sida 2

— Under tolf år har ryktet haft att berätta om uppträden härstädes liknande detta; men för den mans skull, till följd af hvars frånfälle ni kommit hit; har jag gjort allt hvad jag kunnat för att undertrycka sanningen, som, om den vore känd; skulle förvisa er ur hvarje hederlig familj och med skam öfverhölja det namn, hans afkomlingar bära. Jag gjorde det desto heldre som jag ansåg det omöjligt, att en man; aldrig så litet höjd öfver det lägsta packet, skulle våga förolämpa den qvinna; som räddat honom ifrån liggarstafven; men denna tro har blifvit sviken. Hvad jag i natt hört och sett skingrar allt tvifvel; och hädanefter skall mitt vittnesbörd göra de många ryktena trovärdiga: — Nej, nej, min käre vän; sade herr Cunningham; som; till en början retad och derefter liksom träffad af åskan vid läkarens plötsliga framträdande; lugnat sig och under doktorns långa tal blifvit förunderligt nykter; ni måste hafva undseende med min vältalighet efter middagen; och jag var dessutom uppretad öfver Isabellas dårskap att låta främlingar kasta en blick in i våra husliga förbållanden: Hon borde haft mera sundt förnuft. — Jeg vet ej hvar hon skulle varit i tillfälle att lära sig det, ty här i huset är det ondt om den varan: — Må vara; men hvad fanns då för orsak att midt i natten på ett sådant sätt vända upp och ned på hela huset? — Hvad orsak? upprepade läkaren häftigt och pekade på sängen, se hit! — Hvad menar ni? stammade min styffader; ni vill väl ej säga —2