hjelpa mig: Det är ej min mening att såra er; tillade hon i en blidkad ton; då honsåg att jag rodnade; jag vet att ni har litet att ge och att ni af hjertat erbjuder det lilla mi har. Men det är ej behofvet af penningar som i dag fört mig hit. m — Fört er hit! Ar då icke er närvaro här en tillfällighet? — Nej: Slumpen har litet att beställa med de personer, hvilka ödet. ledsagar, Vårt första möte var af alltför kort varaktighet för att ej kunna glöumas; och litet anade jag då, när jag vars nade er för er dödsfiende, hvem denne fiende var, eller huru ful roll han spelade i min egen historia. Ziguenerskans allvarliga sätt; hennes vägran att emottaga någonting af mig; hennes besynnerliga ord att hon kommit till Ellerslie enkom för att träffe mig — allt förvånade mig. — Jag har länge väntat på er, sade hon; och kan ej dröja längre; det lider mot aftonen; och jag har lång väg att gå; innan månen går upp. Gif mig er hand; Jag tvekade, ej af rädsla utan af en viss blygsel; Jag kom att tinka på; huru löjligt allt detta var och hvad man skulle säga; om någon sett mig. Ziguenerskan; som i mitt ansigte läste mina tankar som i en öppen bok, skrattade föraktligt; och jag mumlade några ord om förspilld möda; då jag ej trodde på hennes konst. Slutligen yttrade hon med bönfallande stämma: — Ack; unga ficka, förhärda ej ert hjer.a mot den röst; som vill tala för att rädda er! — Från hvad då? — Jag vet ännu ej allt: Visa mig er hand: