Dagens Nyheter – 15 oktober 1867, sida 2

kes sjukdom och anseende, att han nu tillräckligt slösat på min uppfostran; och att jag nu borde göra nytta för mig genom att vårda Fulke; afskedade herr Cunningham min guvernant — ett steg; som min moder; ehuru hon djupt kände orättvisan häraf; ej kunde förekomma; äfven om hennes helsa oeh sinnelag hade tillåtit henne att göra några invändningar: Hon hoppades dessutom att få en ny son; som skulle intaga min nu förskjutne älsklings ställe. Fulkes säng flyttades till det rum, der mitt piano och bibliothek fanns; och jag delade min tid emellan dessa föremål för min kärlek. Någon tid derefter, mot slutet af sommaren; lades Fulke om dagarne på en lätt-handterlig hjulsoffa; och jag blef sålunda i stånd att öfver en sluttande träplan; som en välvillig tjenare uppfört tätt inunder det straxt invid marken befintliga fenstret; genom detsamma föra honom ut i parken, der han kunde njuta af de vackra sommardagarne och blomsterdoftet. En dag hade jag skjutit honom till ett skuggigt hörn af parken, hvilket han synnerligen älskade, och der han var skyddad för den något kyliga höstvinden. Vid våra fötter rann den glänsande strömmen, och straxt till höger sträckte sig utefter stora landsvägen en tjock skog; från hvars hasselbuskar Fulke och jag under gladare dagar plockat många korgar med nötter. Han bad mig nu gå in i skogen och skaffa några murgrönsrankor; försäkrande, att han var tillräckligt väl bevakad af vår hund Crar och en oss åtföljande son till trädgårdsmästaren: