Dagens Nyheter – 15 oktober 1867, sida 2

Inom ett ögonblick låg det vackra håret afklippt på golfvet: Hjessan hade blifvit träffad af ett slag af hästens hofrar: Åsynen af det djupa såret var förfärlig: Qvinnorna ryggade tillbaka. Min moder hade nedsjunkit i en ländstol; under det jag; skickad hit och dit af den stränge läkaren; såg allt och kände allt. Slutligen var operationen försiggången och hjernan befriad ifrån tryckningen: Barnet öppnade ögonen: En sträng blick af doktorn qväfde ett glädjeskri på mina läppar; och alla aflägsnades nu ur rummet: Under några veckor vakade jag jemte en lejd sjuksköterska vid Fulkes bädd. Lif och medvetande hade återvändt, men det arma barnet kunde ej gå; Fulke låg der; nu ännu mera hjelplös än då han låg i linda; Under den första tiden af sitt tillfrisknande var han zretlig till lynnet och orolig; men slutligen blef han stilla och undergifven. Under de första månaderna sparades ingenting för att söka få honom fullkomligt återställd. De mest ansedda läkare samlades ifrån alla håll för att rådfrågas; och herr Cunningham lyssnade till deras ord och svaga förhoppningar med en oro; som om hans lif barott af Fulkes; men då slutligen; månad efter månad, ingen förbättring inträffade; och man insåg att vår älskling endast genom ett underverk skulle kunna återvinna bruket af sina ben, då blef allt förändradt, sorgen öfvergick först till raseri och sedermera till likgiltighet; och Fulke öfverlemnades helt och hållet åt min vård. Denna förändring hos hr Cunningham skulle hafva förvånat hvar och en; som ej så väl som jag kände till min styffaders karakter. Förebärande de dryga utgifterna under Ful