Dagens Nyheter – 14 oktober 1867, sida 3

en — heldro skulle hafva utstått hvad som helst än att ännu en gång sammanträffa med honom; XL Så förgick tiden. Fröken Amyott lemnade oss; och i hennes ställe kom ett, fruntimmer; rekommenderadt af herr Murray, som, hvad lärdomen angår, rättfärdigade det beröm man på henne slösat, men som säkerligen var den kallaste, minst deltagande och mest hvardagliga menniska jag någonsin sett: Sålunda var jag åter beröfvad allt sällskap; ty Fulke var nu så gammal; att han under fritinumarne kunde göra sin far sällskap; då denne gick och promenerade; och fröken Wyndham hade, då hon tillträdde sin plats, törbehållit sig att få hafva aftnarne för sig sjelf. Detta oaktadt kommo vi mycket väl öfverens: Det är visserligen sannt att hon var otillgänglig; men hon var i alla fall rättvis och vänlig; och ehuru jag ej kunde älska henne; så högaktade jag likväl hennes kunskaper; karaktersfasthet och sjelfbeherrskning: Under hennes ledning gjorde jag derföre hastiga framsteg. Hon hade stor språkkunskap; sjöng och spelade utmärkt väl, oc snart gjorde mina framsteg heder åt hennes metod ait undervisa. Min röst hade genom trägen öfning blifvit fyllig, klar och böjlig. De få prydnader; hennes stränga smak tillät mig använda vid mitt föredrag, utförde jag säkert och väl, och till och med jag sjelf — så kinkig jag än var — lyssnade med nöje till mina egna toner; när jag visste att ingen hörde min sång: Med un