Dagens Nyheter – 14 oktober 1867, sida 3

att få vara för mig sjelf, och om några sams tal eller frågor af detta slag, hvarmed jag förs modar det ej är meningen att fröken Neville skall plågas; vidare skulle förnyas; så blir jag nödsakad att lemna min befattning i detta hus. Efter den stunden beträdde fröken Cannings ham aldrig mera detta rum, när min guvernant var inne; och jag satt mig sedan aldrig till pianot utan att ha öfvertygat mig om; att ingen kunde störa mig: Från min mormoder hördes ingenting, då Betty, hvilken var den enda hon kunde lita på; lemnat Bllerslie; Betty fick jag sällan några underrättelser om. Lycklig och upptagen af en husmoders pligter; skref hon; fastän hon älskade mig lika högt som förr; sällan och såg helst att hon slapp det, då hon var mindre hemma i skrifkonsten än gvinnor af hennes stånd numera äro det. c När jag var nära:sexton år gammal, träffar des vi alla af en stör olycka. Det var en herrlig höstdag: Solen sken varm och klar på den molafria himmelen; den friska böstvinden omkringströdde löfven på marken, och jag kände mig, erfarande dea uppfriskande atmospherens välgörande inflytände på mitt sinne, synnerligen lycklig (och upprymd. Herr Cunningham var såsom vanligt borta: och min moder och jig promenerade under ett gladt samspråk på den breda terar ssen, hvar; ifrån man hade en vidsträckt utsigt öfver ströms men och parken. (Forts.)