Dagens Nyheter – 12 oktober 1867, sida 2

obehagliga lukten ur detta hvalf kom hela min kropp att skakas liksom af en frossa. Jag ihågkommer de djupa suckatne och prestens sömniga stämma. Jag minnes slutligen att ett plötsligt oväder utbrast och att; då kyrkan i detsamma blef nästan mörk; någon omfamnade och kysste mig, hviskande: — Den Allsmägtige välsigne och bevare dig; älskade barn! Ett litet paket trycktes i min hand; hvarefter gestalten försvann ibland det öfriga sällskapet. I en upphetsad sinnesstämning och endast vetande; att jag borde iakttaga tystnad, att någonting blifvit mig enförtrodt; som jag hvarken fick omtala eller förråda; Jyftades jag åter upp i vagnen, i hvars hörn jag med paketet tätt slutet till mitt klappande hjerta; satt ihopkrupen; tills vi voro tillbaka. på Bllerslie: Xx En gång väl hemkommen, började dimman som omtöcknat mina sinnen att skingra sig; jag begynte förstå mycket af hvad som tilldragit sig. Nära att qväfvas af en känsla som Jag ej kunde beskrifva; brast jag ut i tårar; g!og mina armar omkring Bettys hals och lade i hennes hand det Jilla paketet; hviskande: — Mormor gaf mig det. här: — Mormor? Tyst; tyst, kära barn! Mormor har ej varit bär; hon kom ju icke; som ni vet, utropade Betty; hvilken, då hon hvarken sett att någon under vägen slutit sig till processionen och ej heller hade någon kännedom om fru Aylmers närvaro i kyrkan; fruktade att den hemska ceremonien uppjagat min lifliga inbillning.