Dagens Nyheter – 12 oktober 1867, sida 2

jag fått tillåtelse ait bevista hennes morfaders begrafning. At alla mina pröfningar är detta den största; och jag har ofta trott att jag ej skulle kunna uthärda härmed; men vid tanken på att detta tillfälle måbända är sista gången jag får se min dotter, har jag likväl aflagt detta löfte. Ack, om min dotterdotter varit en gosse! Men då skulle man måhända förbjudit. mig att ce honom. Bättre derföre som det är. Jag vet ej hur deita bref skall komma fram; men jag hoppas; ait Gud sänder mig en säker budbärare: Jeg skickar härmed två bankonoter, på femtio pund hvardera, lindade omkring ett miniatyrporträtt af mig sjelf. Porträttet är ämnadt åt min dotter; sedlarne åt mina barnbarn för att användas till deras uppfostran. Det är ej mycket; men jag hoppas; alt de bvardera gifva den trogna Betty fem pund såsom ett tecken af allas vår tacksamhet för hennes kärlek, Vid porträttets baksida är fästad en hårlock; bestående af mitt; min mans och äldsta dotters hår; Jag önskar jag kunde säga; att de sjelfva skickat det! Och nu farväl, älskade barn, må Gud välsigna erl Härpå följde en lång; endast af tårar afbruten tystnad; hvarefter jag fick upprepa hvad jag förut berättat, och då jag omtalade min mormoders sista ord till mig; snyftade min moder: — O, Bella; du här beröfvat mig min moders välsignelse. Återstoden af denna sorgliga dag tillbragte Fulke och jag i barnkammaren; men dagen derpå fick jag; medan Fulke sof; på förmiddagen gå ut med Ponto. Det var en herrlig dag; och jag besökte de