Dagens Nyheter – 11 oktober 1867, sida 3

en stund, medan kistan nedlyftades och den person; som satt i vagnen framför oss; steg ur. Bullret häraf kom mitt hjerta att häftigt slå; Jag fruktade någonting, utan att veta hvad det var; och då jag såg på min moder; märkte jag att hon skakades af en häftig darrning. oooNu kom vår tur; och en svartklädd betjent öppnade vagnsdörren och släppte ned fotsteget: Då vi kommit inom kyrkdörren, stod der en lång qvinna i sorgdrägt. Ena enda blick ver tillräcklig att öfvertyga mig om att det var en fremmande person, och pu insåg jag genast att det var min mormor. Men innan jag hbann säga ett enda ord till min moder; hade hon kommit in i kyrkan: Gestalten, som tycktes hafva afvaktat hennes inträde, gick nu några steg framåt, och jag hörde herr Canningbam, i det han fattade min mors arm; i en låg och hviskande ton säga: — Franciska, här står er moder; i (Forts.)