Dagens Nyheter – 11 oktober 1867, sida 2

samma; och allt meddelande dem emellan skall för alltid vara afbrutet. — Men min moder skall aldrig samtycka — aldrig underkasta sig alt; fastän hon är så nära sin dotter; ej få tala ett enda ord med henne, svarade Eleonora; som häpnade öfver faderns utstuderade grymhet: — Jag tror likväl att hon skall det; och låtom oss nu lemna detta ämne för alltid. Såvida ej någon djupare orsak till er fiendskap finns än kränkt stolthet; bör ni vara nöjd med det straff jag ådömt dem. Tag er tillvara; att jag mot min vilja skulle nödgas misstänka tillvaron af en djupare känsla än omsorgen för er familjs kränkta heder och sålunda nödgas se mitt hus barnlöst: Några timmar derefter underrättades fru Aylmer af sin man om det vilkor; som han fästet vid tillåtelsen; att hon skulle få efterkomma sin faders önskan: Alla hennes förhoppningar voro: således gäckade. Hade min moder egt någonting af sin äldsta dotters natur; så skulle hon hafva satt sig emot detta tyranni och; som hon hade all rättighet att göra; begagnat sig af ett så lagligt tillfälle som detta att återse sitt förskjutna, men aldrig förgätna barn. Hade hon varit ovan vid lidandet; skulle hon hafra dött, men då hon var sådan hon var — ömtålig till helsan; af naturen tillbakadragen cch genom lång erfarentet härdad i motgångens skola —— blef hon endast magrare och blekare; ännu mera nervös och olycklig; slöt sig allt mera inom sig sjelf och framtog: allt oftare den lilla hårlocken och fuktade den: med sina tårar: Vader tiden visste mig moder isgenting om