Dagens Nyheter – 11 oktober 1867, sida 1

och i cigarrboden uti operahuset, ingång från Aras å alla postkontor; annonser der från insändas med uppfyllde ett fördrag, afslutadt med en annan makt i afsigt att hindra romerska folket från att göra sig sjelfständigt och från att befästa hela landets enhet och frihet. För att motivera detta förslag yttrade herr Mantle: Konungars otacksamhet och regeringars stämp lingar mot de friheter, som det åligger dem att värna, utgöra några af de svartaste fläckar på historiens blad, men den aldra kolsvartaste af dem alla är Napoleons och Victor Emanuels förhållande. Det största fel som någonsin blifvit begånget var det, då Garibaldi öfrerlemnade de båda Sicilierna åt konung Victor Emanuel... Hvem är det nu som är upphof till Garibaldis tillfångatagande? Jo, samme kejsar Napoleon, hvars vacklande verldsinflytande just blifvit upprätthållet genom det angeende han vunnit för gina förmenta bemödanden till Italiens förmån. Vi engelsmän känna kejsar Napoleon väl; vi känna bonom sedan han tjenstgjorde såsom extra poliskonstapel i London emot en rättskaffens sak ) (bravo), vi känna honom från den tiden då Han for omkring vid badorterna och spelbusen i Europa; och vi känna honom från den tiden då Garibaldi stod i den romerska triumfens glans, och Napoleon måste söka sitt skydd i enabanda landsflykt, som ban nu vill drifva Garibaldi uti... Väl är att verlden icke är full af bara kungar och ebildningens och förmögenhetems män. ?7) Det är väl att det äfven finnes några fattiga män i England, som kunna samlas i dag för att välkomna en son af Garibaldi. (Starka bifallsrop.) Ekotaf detta möte skall hinna till de fjerran orter, der Italiens parlamenteledamöter vistas; det skall ock tränga fram hvarbelst Victor Emanuel sköter sina högligen moraliska värf (skratt), och framför allt skall det nå till general Garibaldis hjerta och säga honom huru mycket Englands folk är fästadt vid hans sak. Hr Handel Cosham tillstyrkte den föreslagna opinionsyttringen. Han ansåg dock att det vore orättvist att neka, att Napoleon äfven gjort något för It.liens enhet; men för sin nationella storhet och nationella tillvaro hade det Garibaldi att tacka. De hade ofta hört talas om okrönta konungar. Cromwell var en okrönt konung; och lefde han än, skulle han vara här i dag och uppresa sig mot den tyranniska bandling, man begått mot Garibaldi. Atven i våra dagar ha vi okrönta konungar. Är icke John Bright en okrönt konung. voro icke Richard Cobden och Abrabam Lincoln okrönta kooungar, och är icke Garibaldi en af de största okrönta konangar bland dem alla? Tal. sympatiserade med Garibaldi såsom prestväldets fiende. (Bifall.) Han ville härmed icke yttra sig mot väldet af någon viss kyrka, ty han visste att om presterna af den engelska kyrkan hade väldet, skulle det vara lika förderfligt som de romersk-katoiska presternas styrelse. Han vördade Garibaldi såsom oaflåtlig motståndare till presternas tyranniska och förnuftstridiga regemente, En annan talare, hr Slack, föreslog den andra resolutionen: att Londons män protestera mot att romerska folket är tvunget att underkasta sig en regering, som uppehålles af utländska legda trupper, samt mot att fremmande regeringar uppenbart eller hemligt blanda sig i italienska folkets angelägenheter.. I det tal, hvaruti han motiverade denna resolution, sade han: man bör skilja mellan franska folket och dess kejsare. Man må icke fövexla en stor nation med de handlingar, som begås af en despotisk monark, ett bigott presterskap eller en orolig soldåtesk. Vore Frankrike fritt, skulle denna dag ett lika stort möte vara samladt i Paris, och med flammande ord skulle Louis Blanc och Ledru Rollin brännmärka Garibaldis häktande. Flere talare yttrade sig i samma anda som de föregående och derefter antog mötet en utförlig adress; hvari det uttalade de åsigter, som vi härofvan anfört. Slutligen uppsteg dem unge Ricciotti Garibaldi och höll sitt förat hir i korthet refererade tal. Det utförligare referatet i engelska tidningar innehåller icke någon enda sådan beskyllning mot konung Victor Emanuels enskilda karakter; som tyska tidningar omförmält; — Ricciotti erinrade, alt det var årsdagen af slaget vid Volturno; då 10,000 frivillige stridde mot 40,000 Bourbonistiska soldater, och slogo dem, och dermed afgjorde södra Italiens frihet. Han slutade med att på det varmaste tacka Englands folk för allt understöd som det lemnat hans fader; och åtog sig att till honom framföra den beslutade adressen. ) Talaren anspelar på det tillfälle, då den maktegande klassen i England fruktade att det radikala partiet vid en stor proce:sion skulle företaga sig något olagligt, och då en stor mängd personer af nämnde klass i London anmälde sig att tjenstgöra såsom extra poliskonstaplar. Napoleon, hvilken då såsom enskild man vistades i London, var en bland desse frivillige ordningens upprätthållare. ) Talaren hänsyftar här på de konservatives anspråk att betygs-bildningen och rikedomen skulle hafva monopol på att styra folken. WwWh a AR