Dagens Nyheter – 10 oktober 1867, sida 1

BRA 4 dr Ms TR AN ör Ar AE ji bangs intresse att stå väl med prestpartiet : Frankrike. Hr Bealee höll derefter följande glänsande tal Vi äro samlade för att försvara en bland de vig tigaste af alla politiska grundsatser: en grundsats som på det aldranärmaste sammanhänger med fri hetens intresse, med samhällenas väl och med verl dens fred, helst då denna fred är så hotad som nt genom de kostsamma och förödande rustningar som bedrifvas på alla sidor, — nemligen sjelfstyrelsent grundsats — hvarje folks rättighet att sjelf bestämma forroen, hvarefter den skall styras, fritt från förmynderskap eller inblandning af andra makter (bravo!) — en grundsats och en rättighet som isyn. nerhet måste upprätthållas för ett folk, hvilket, såsom det romerska, är så mycket utsatt för sådant förmynderskap och sådan inblandning i anledning af den omständigheten att deras herrliga och ärorika stad är påfvedömets säte. Det sista exemplet af en sådan medelbar eller omedelbar inblandning är att den store och ryktbare Garibaldi nyss blifvit godtyckligt och olagligt arresterad — han som är vår adoptive landsman och medborgare i London, likaväl som han är Italiens afgudade son och alla dess patrioters hufvud. Garibaldi är visserligen icke längre en fånge i Alexandria, såsom han var då kallelsen till detta möte utfärdadeg, utan man har låtit honom återvända till sitt hem, men skammen, skandalen af detta arresterande klibbar er py indre vid italienska regeringen för det (starkt ifall). Och mot hvem hafva myndigheterna begått denna olaglighet, mot hvilken hafva de tillåtit sig denna ovärdiga handling? mot den man som är Italiens stolthet, ära och heder, som har gjort Italiens namn ryktbart öfver hela verlden, hvars hela lefnad har med den mest ovanliga och nästan gudalika sjelfförnekelse och oegennytta varit egnad åt befrämjande af medmenniskors frihet och väl (bravol); hvarg rykte är lika stort i Monte-Video uti den nya verlden, som vid Volturno i den gamla; som lefver och rörer sig och hafver hela sin varelse i hjeltemodiga och högsinta värf; som, vedervågande sitt eget dyrbara lif, genom en förening af det öfverdådigaste mod -och .den mest fulländade skicklighet, åstadkom Siciliens och Neapels befrielse från Bourbonernas hatade välde, från det ok,hvarunder dejfjettrade folken till kroppen och förnedrade dem tillisjälen; mot honom som derefter, sedan han öfverlemnat dessa tvenne konungariken såsom sin konungsliga gåfva åt den piemontesiska monarkien, nedlade med mera än spartansk eller fornromersk dygd och högsint anspråkslöshet, sitt korta, fläckfria och ärofulla välde samt återvånde till Caprera med knapt så mycket penningar som erfordrades till passagerareafgiften. (Stormande bifall.) . Och hvarföre begicks mot en sådan man en så stor nedrighet och olaglighet som att hHäkta honom — ett häktande, värdigt den hemlighetsfullhet, det mörker, hvari det skedde, och en lika värdig efterföljd af det oerhörda förräderiet och nedrigheten mot honom vid Aspromonte? Jo, derföre att han såsom adopterad romersk medborgare och vald styresman öfver romerska folket under den korta tidrymden, då detta folk under Mazzini år 1849 var fritt från presterlig vanstyrelse, nu rustade sig till att bistå Romarne att återvinna sin sjelfständighet samt till att befäeta Italiens enhet och frihet genom att gifva det Rom till bufvudstad. (Bifall.) Hvad ursäkt anföres för denna skamliga arrestering, hvilken de, som gifvit befallning derom, tyckas sjelfve ha blygts för i samma stund den var verkställd? Jo, en förklaring lika förnedrande som sjelfva arresteringsordern, nemligen en förment skyldighet att uppfylla de oförsvarliga bestämmelserna i ett fördrag, som man varit nog ovärdig att afsluta med en fremmande makt, hvilken, trotsande fokrätten och under det mest skriande missbruk af frihetens och ordningens namn, förkrossade Roms år 1849 pånyttfödda frihet och inkräktade staden med sina trupper samt sedermera genom ofvan antydda (september-) fördrag tillvällade sig rättigheten att hindra romerska folket från att erhålla ens sina egna landsmäns moraliska eller materiella bistånd till att afgöra öfver sin styrelseform, under det att denna fremmande makt derjemte uppmuntrade uppsättandet i Romarnes grannskap af en värfrad utländsk trupp, gom skulle hålla dem i tygeln! Talaren anmärkte härefter att han icke fästade sig vid den religiösa bekännelsens beskaffenhet. Det vore i denna fråga likgiltigt om det handlade om katoliker eller protestanter. Hvad han yrkar är fullkomlig borgerlig och religiös frihet och jemnlikhet för alla klasser och trosbekännelser inom hvarje stat, och igynnerhet obehindrad verksamhet i handbafvandet af folkens egna angelägenheter samt i deras val af sin regeringsform kan påfveväldet bestå med Romarnes frivilliga och fulla samtycke, så må det bestå; men kan det icke upprätthållas annat än i strid mot folkets vilja, enligt föreskrift af en fremmande makt och med utländska bajonetter såsom öfvertalningsmedel, bort med det då — bort för alltid! (lifligt bifall.) Tal slutade meå att yttra sin förboppning att Siciliens och Neapels hjeltemodige befriare ännu skall lyckas segrande försvara dessa grundsatser och att den stunden icke är fjerran! då Garibaldi den storeoch