Dagens Nyheter – 9 oktober 1867, sida 3

. — Jag hoppas; ni stannar qvar hos barnen; Betty? oo Den nästan omärkliga ton af nedlåtenhet; som låg i hennes ord, sårade Bettys finkänsliga sinne; Jag såg en rodnad uppstiga på hennes kind och märkte, huru . musklerna i hennes hand sammandroges: Jag insåg att hon leds Men min moder, som höll sina ögon fästade på elden och sålunda ej varseblef nå gonting; fortfor: — Ni skall få bjelp och — . — Hjelp? — Stanna. hos barnen? O, min fra! Huru kan ni till mig ställa sådana ord) utropade Betty och brast ut i tårar. oo — Men; Betty? tg — Ack, om ni kände — om ni visste! Men det behöfs icke;, Nu är ni rik och kan få hvem ni vill i er tjenst. Detta är också en förändring!. . KR — Gråt ej; älskade Betty! utröpade jag ome famnande. henne; jag och Fulke hafva ej förs ändrats: och icke. heller — sa rs a — Hvad står på Betty? — Hvem -har föros lämpat er? frågade min moder förvånad... Är ni ond öfver att jag frågade; om ni ämnade stanna qvar hös mina barn? — Nej, min fru, svafäde hon och steg upp, ej ond men sårad, Då ni var olycklig, frågade ni aldrig, om jag ville stanna qvar hos edra barn; .ni visste att jag ville det:; Men nu; då ni är säker om att få hvem ni vill i er tjenst; nu frågar ni; om jag ämnar stanna qvar. (Forts.)