Dagens Nyheter – 8 oktober 1867, sida 3

någon för hvilken er död skulle vara en vinst; någon i hvars väg ni är en stötesten? MHar ni någon sådan fiende, så låt edra vänner väl vaka öfver er. En fara; hvilken jag ej klart kan se, hotar er; men den skall afvändas; ty i er hand står tydligen skrifvet, att ni skall sluta edra dagar i äras, besegra edra fiender och uppfylla ett hjerta; som nu är kallt såsom grafven; med frid och glädje. De flesta barn af min ålder skulle dessa ord inom kort hafva fallit ur minnet; men jag kunde aldrig glömma dem; och ehuru jag knappt förstod två meningar af hvad jag hört, funderade jag beständigt på ziguenarqvinnans ord och började småningom att fatta deras betydelse. — Återvänd nu till er amma; sade hon; och var ej rädd för hundarne; jag skall vaka öfver er. ån : . Så gjorde hon också; ty så ofta jag såg mig om; stod hon ännu qvar; Då jag uppnått hö-. stackarne, försvann hon för mina ögon, och jag sprang oupphörligt, tills jag uppnådde Betty. En obetydlig omständighet — hvilken; så väl jag än minnes hvad jag nu anfört; likväl alldeles fallit mig ur minnet — hindrade mig att för Betty omtala hvad som inträffat, och då tillfället en gång gått mig ur händerna, sökte jag ej vidare något nytt; utan beslöt; med den oförklarliga skygghet som understundom fattar barn; att bevara mitt äfventyr såsom en hemlighet: Det blef mig ej synnerligen svårt att framhärda i mitt beslut, ty Betty hade alltid fullt upp att göra; min moder var för olycklig att ofta tala vid mig, och inom kort egde en vigtig händelse rum; hvilken helt och hållet förändrade