— Ej just mycket; svarade flickan; han har nyss lemnat vaggan: — Ack; låt mig få se honom; bad jag ifrigt och tog några steg framåt: Kan han gå? Jag har också en liten bror och — men hvar är han? — Här; sade flickan och sprang till en stor, grof gosse; som låg på marken och rökte. Här är han. Btig upp; Jem! Här står en liten fröken; som vill se om du kan gå. Under tusen löjliga tillägg upprepade hon mina ord: Förargad och halft förskräckt öfver det skallande skratt, hvarmed den unga flickans ord helsades; ville jag springa min väg; då i detsamma en af karlarne i sällskapet rusade fram och hindrade mig derifrån; Efter en fruktlös kamp att frigöra mig från hans handtag; började jag ropa på hjelp: Det buller som nu uppstod hade väckt uppmärksamheten hos en reslig, vacker gvinna; som hittills sysslat med någonting i andra ändan af lägret; Hon kom nu tillstädes och utropade: — Släpp genast barnet, Jem. Lemna straxt på ögonblicket flickan i fred! En vaeker dag bringar ni väl med edra dårskaper oss alla i olycka. Var ej rädd, fröken lilla; han vill er ingenting ondt. Men hvarföre bar ni lemnat er amma och kommit hit alldeles ensam? Vill ni bli spådd? I detsamma fattade hon min hand. Till en början betraktade hon den likgiltigt men lyftade den sedan hastigt, liksom om hon sett någonting ovanligt; upp mot dagsljuset: — Nå; men se bara på Madge; den galna