Dagens Nyheter – 7 oktober 1867, sida 2

vildblomster; På den förstnämnda sluttningen brukade under långa timmar Fulke och jag sitta och leka: Det var min födelsedag — förr en liten festdag och ännu på så sätt firad, att den goda Betty ihågkom mig med några tårtor och litet konfekt — på hvilken dag jag fått rättighet att mera än eljest få följa min egen vilja. Begagnande mig häraf gick jag till lådan; framtog dockan och begaf mig dermed ut i trädgården. Fulke satt redan der på den sluttande stranden under de skuggiga almarna och lagade i ordning middagen: Han väntade att jag skulle komma med de mångfärgade konfityrerna; som jag lofvat att ha med mig ifrån Betty; och när jag nu till på köpet ur förklädet framtog dockan; strålade hans ögon af en sådan glädje, att jag; glömmande all försigtighet; sprang honom till mötes och lade den i hans utsträckta armar. En aderton månader gammal gosse kunde ej vara mera rädd om dockan än Fulke var det; och ingen olycka skulle ha inträffat; såvida jag ej lyckats öfvertyga Fulke om att den var sömnig och behöfde hvila. Till en början ville han ej skiljas ifrån leksaken; men då plötsligen några vackra snäckskal ådrogo sig hans uppmärksamhet; medgaf han att dockan behöfde hvila och gaf den åt mig. (Forts.)