Dagens Nyheter – 5 oktober 1867, sida 1

SLÄÅGTFEJDEN ELLER EN ARFTAGERSKAS NSJELF-BIOGRAFI. (Forts. från föreg. JF.) Herr Cunningham teg alltid, när hans hustru skulle hafra velat gifva en verld för att ban blandat sig i samtalet; och yttrade sig alltid, när hon skulle bafva offrat sitt lif för kans tystnad; Efter några vidare anmärkningar, yttrade biskopenr : — År det icke högst besynnerligt att er syster äonu ej blifvit gift. Ni har naturligtvis hört talas om —I detfamma stod herr Cunningham vid deras sida och bad, efter att hafva ursäktat sig att han afbrutit samtalet; att biskopen ville börja akten; Då ceremonien försiggått; samlades vi alla uti salongen, hvilken för tillfället hade ett temligen besynnerligt utseende. Så barn jag än var och fastän förtjust i vackra saker; gjorde selengen; hvaruti man sammanfört möbler som voro ämnade för stora och lysande rum, på mig ett obehagligt intryck; Här måste nu gär esterna armbåga sig fram till borden. Jag förstod då ej hvad som fattades i anordnisgen, men jag kände på mig att vi gjorde oss löjliga, Min stackars moder led härvid djupt och måste, för avt dölja sin rodnad; luta sig öfver en blomstervas. Nedslagen och förtretad smög jag wig nu ur salongen för att uppsöka Betty. Under några minuter kunde jeg ej finna