dam; mycket rikare och förnämare än fru Beaucamp; och då bodde ni i ett stort slott; men endera dagen skall ni och den lilla sötungen derborta väl komma att bo som då. — Men hvem har då inbillat dig sådana der galenskaper; Isabella? — Det är visst icke några galenskaper; och när Betty ej ville tillåta mig att i trädgården leka med de öfriga barnen, så sade hon, att jag; som skulle blifva en förnäm dam och bö på Ellerslie eller någotannat ståtligt slott, ej finge umgås så föriroligt med fattigt folk, ty morfars far och alla af hans slägt hade varit ståtliga riddare msdå granna vapen; och ehura jag Blott var en flicka och ej kan blifva någor.ting sådant; så. skall: jag i-alla fall; när ni kommer att bo på El — — Tyst, barn; du tråkar ut mig med: ditt dumma prat; och då jag nu en gång för alla säger dig; att för mig ej finnes minsta utsigt att bo på Ellerslie eller i något annat hem bättre än det här, så hoppas jag att: du ej mera plågar mig med dylikt. Dessa ord bragte mig saturligtvis till iystnad; men då ämnet en gång kommit å bane, sysselsatte det synbarligen min moder, tankar, ty straxt derefter; då Bxity infann sig. för att sköta om barnet, började win modersgenast tala om Eilerslie. Jag lyssnade ryfiket till hvad som sade; och mitt lilla stolta hjerta fröjdades outsägligt, då jag hörde Wold, mia högdragne morfaders ensarhhet; moster Eleonoras majestätiska skönhet och min moders fordna lefnadssätt beskrifvas, Med nästan änau större glädje lyssmwåde jag till de få ord; hvarmed i förbigående minrfader