SLÄGTFEJDEN ELLER EN ARFTAGERSKAS SJELF-BIOGRAFI. (Forts. från föreg. Af.) Och hvarför så? Han skall sannolikt aldrig annat än som en för dem fremmande person komma i någon beröring med mina slägtingar. Det vore då bättre att — På min ära, Franciska; tror jag icke att du blifver mer vurmig för hvarje dag! Fremmande person! Hvad i herrans namn tror du väl att Jag prisar pojken för, om inte såsom varande din fars arfvingel Eleonora skall aldrig gifta sig, Isabells, och härvid kaetade han en blick af outsägligt förakt på mig, kan inte komma i fråga. TIatet barn af Nevilleska slägten skall någonsin ärfva en tumsbredd jord af Aylmerska egendomarna, och om gossen artar sig som han lofvar, skall den stolte gubben blifva förtjust öfver att erkänna honom såsom arfvinge — bkonom, i hvars ådror gubbens eget blod flyter utan att vara bemängdt med en fiendtlig slägts. Fremmandel upprepade han, ja, till en tid, men sedan; sålv Under detta samtal, hvars innehåll jag ej rätt fattade, vet jag ej hvilken mice min moder gjorde, men jag minns att hon teg. Efter en stund frågade min styffar hastigt: Hvar är den der juvelringen du brukar bära, Franciska? På bordet, tror jag: Hvarför så? Jag behöfver den. Kristningen måste försiggå på ett sätt; som svarar mot barnets framtida