som ofrivilligt smög sig öfver min moders läppar; hejdade mig, och jag förblef tyst sittande på golfvet: Ursinnig och synbarligen misstroende min moders försäkringar att hon ej visste hvar ringen fanns; lemnade herr Cuuningbam rummet och i detsamma sprang jag; väntande att få höra trädgårdsgrinden slås igen efter honom; fram till min moder och lade ringen i hennes hand; Till min stora förtret visade hon sig mycket förvånad och ville ropa herr Cunningham tillbaka för att gifva honom ringen — hvilket jag också tror att hon skulle ha gjort; såvida icke Betty häftigt motsatt sig hennes afsigt och öfvertygat henne om att det skulle hafva varit em stöld. Man gör er älskling ingenting godt härmed, ty den ena presten kan döpa er son lika bra som den andra; Herr Canningham handlar så endast för skens skull och vill ha hit en person, för hvilken det vore långt bättre om han vore hundrade mil härifrån. Dessa sista ord verkade på min moder; ty med stolthet ryggade hon tillbaka för att sammanträffa med någon, som känt henne då hon ännu var flicka; och som inför verlden skulle kunna anställa en jemförelse mellan hennes fordna och nuvarande ställning: I det hoppet; att svårigheten att anskaffa den behöfliga penningesumman för att på ett värdigt sätt döpa sin son skulle tvinga herr Cunningham att afstå ifrån sin plan, höll min moder upptäckten af riogen hemlig — en sak, som lyckades henne desto bättre; som herr Cunningham under de två följande dagarne ej kom hem igen, Hur han använde denna tid fick jag ej veta