Bätteg.och polisnyheter. Polisens, Mordet å m:ll Laurell. Med för detta ohyggliga brott tilltalade guldemedsgesällen Friberg och hans fästeqvinna, Margareta Larsson; hölls åter polisförhör i går dertill var inkallad hustru Maria Johnsson, som bodde hos Fribergs då mordet begicks: Hon berättade att Friberg och Larsson ofta varit osams och grälat med hvarandra, hvarvid han ibland hotat henne med just den adolka; som Margareta Larsson kallat mordvapnet, hvarmed första hugget gafs åt den mördade; Angående Fribergs sinnesstämning och uppförande på onsdagsqvällen, då han hemkommit ifrån Drottvingholm; berättade Margareta Larsson och Johnsson sammanstämmande, att Friberg varit som -vanligt och i all vänskaplighet satt sig att spela kort med dem, men att han; efter det Margareta Larsson, då kon skulte bädda sängen, hviskat vid honom — hon hade sagt; uppgaf hon; att bon dicke kunde görata menande dermed mordet — blifvit så ursinnig att han rifvit utaf sig nattkappan, kastat den på golfvet och der tändt eld på devsamm2a samt sedermera velat slå Larsson och, då han icke rådde på henne eller vågade göra det, kört ut äldste gossen ur rummet; Margareta Larsson hads dervid yttrat: Om inte nu Johnsson varit inne, så hade du väl mördat mig, mena du blir väl en gång mogen, dia svarta djefvulla Margareta Larsson; ailvarligen al poliomästa ren föreställd att; om Friberg icke vore delaktig i brottet, ej vilja kasta någon skugga på honom; grät och bedyrade att Friberg uppma nat henne till mordet; samt att ban på ons dagesmorgouen sagt: Gif kärringen bara ett bugg med dolken; så ligger hon der. Friberg; sist uppheratad från häktet; nekad kallblodigt till allt; och; då Larsson gråtands uppmanade honom att bekänna sanningen; hå nade han henne och kallade henne usling samt förebrådde henne hennes brott: Icke hel ler kunde polismästarens kraftiga föreställninga det ringaste inverka på honom. Målet uppsköts till annan dag; och de till talade återfördes till sina celler: (ÅA. B.)