upp och en välbekant; brådskande stämma hördes utropa: Isabella, min älskling; jag kommer! Hvar rä duf Här; Betty, här! Släpp mig ut! utropade jag och sprang fram mot dörren, under det att Ponto följde mitt exempel och sökte underlätta dörrens öppnande genom att sticka gin nos mellan denna och den murkna karmen — på hvilket sätt han nyss förut beredt sig inträde: Straxt; straxt; tålamod min lilla vän: Herre Gud; en sådan tyrann! Att stänga in ett litet barn på det sättet! utropade Betty; i det. hon fubblade med låset; Se så! Gråt inte, min älskling, gråt icke: Det är ju öppet nul Med vänliga ord och smekningar sökte hon att hejda min gråt; ty nu; ensam med henne; gaf jag mina tårar fritt lopp. Sedan hennes bemödanden hade börjat krönas med framgång, och då vi vände oss för att åter gå in i huset, stannade vi plötsligt; slagne af skräck, ty ljudet af min styffaders röst nådde våra öron. ,Hvad är att göra? Hvar skall jag gömma dig? Om han finner mig här skall han straffa dig tio gånger bårdare äm förut; den elaka menniskan! Och så skulle säkert blifvit händelsen, om han icke varit åtföljd af en herre i grannskapet; inför hvilken han ingalunda ville visa sig i sin tyranniska skepnad; och hvarför jag nu slapp undan kroppslig aga. Första ögonkastet på den grupp; som bildades af Ponto, mig och Betty, förrådde för hr Cunningham den förstnämndes olydnad och anvisade honom det verksammaste sättet att bestraffa mig: Morgonens erfarenhet hade lärt honom att hoppet om att bringa mig till undergifvenhet; eller att ens aftvinga mig ett rop af smärta;