KR 0 rn ne nn enn NN det elag, som ämnats mig: Jag vill icke gå utan Ponto; sade jag beslutsamt till svar på hr Elliots uppmaning att gå in: Ytterligare uppmaningar ledde till samma resultat: Nå så tag honom med er då! Om ert lynne växer till med åren; min lilla mamsell, så är minsann bittre att hafva er till vän än fiende: Några veckor efter denna tilldragelse föddes min mors förste son; min älskade broder Fulke. Vi måste hafva varit mycket fattiga då. Jag sluter dertill af den dåliga mat Betty och jag fingo nöja oss med; jag knotade icke deröfver för min egen del; men det gjorde mig ondt att se, det den goda, arbetsamma Betty alltid delade med sig åt mig af sin redan förut alltför knappa och dåliga kost. Min lilla broders födelse var ett rikt ämne till glädje för oss alla; rain moder log åter då hon såg på honom, och till och med hr Cunningham glömde att gräla. Det är en präktig pojke, Franciskax; sade min styffar en dag då ban stod och betraktade gossen, och han bar Aylmer-slägtens drag skarpt utpreglade: Vi måste vara rädda om honom. Ack jav, svarade hon; med ömhet kyssande de små knubbiga fingrar; som hade omfattat hennes; men; och hon såg upp; ban är mera lik dig, Malcolm, än min far; Han har alldeles din — Tokerier! afbröt hr Cunningham med hetta Hens slägttycke med Aylmer-familjen är ju så fullkomligt utprägladt; som det bör och skall vara hos en telning af slägten; och han skall uppfostras i känsla deraf och medvetande derom. (Forts.)