Dagens Nyheter – 3 oktober 1867, sida 1

SLÄGTFEJDEN ELLER EN ARFTAGERSKAS SJELE-BIOGRAFI (Forts. från föreg. Af.) Det återstod mig i lifvet blott ett enda glädjeämne, och obegripligt är att min styffader ej undanröjde äfven det. Detta var min sköterska, Betty. Hon var dotter till en af de garala tjenarne på Aylmerska familjegodset Wold, hade gått i Aylmerska godsets skola; upptagita bos min morfader såsom biträde åt hushållerskan, varit favorit hos denna, och slutliggn erhållit förtroendet att passa upp min mor; som var många år yugre än hon; Hon hade vårdat min moder under en långvarig sjukdom och då så fästat sig vid henne att hon följde med min mor vid dess giftermål och förblef hos henne; i trots af alla lyckans vexlingar. Från att vara kammarjungfru blef hon barnpiga för mig, och vär hennes matmor gilte om sig och blef för fattig att hålla mer än en tjenare åtog bon sig att vara allt i allom. Hon hade snabbt genomskådat sin pys husbondes karakter och vaktat sig att yppa huru Vinge och huru mycket hon varit fästad vid min moder, så att ban ej brydds rig om henne, utan lät henue vara i fred såsom en vanlig tjenare, värd att behållas för sin anspråkslöshet och billighet: — Kanhända att Betty ändå ej skulle ha uthärdat så länge hos oss, om hon icke hyst förhoppning att elutligen få se min moder flytta in såsom fru på Bllerslie. Men tillsvidare var JEllerslie liksom en hopslagen