Dagens Nyheter – 3 oktober 1867, sida 1

betade derutanför. Deras samtal var nästan den enda undervisning jag erhöll — alldeles nyttig och lämplig var den väl icke, — Vid detta fönster uppstod en scen som hör till mina m.st djupa minnen. Vv. En dag hörde jag ett ropande på bygatan att kyrkoherden och hans unga fru skulle komma in i byn: Jag rusade ut i förstugan och ropade på Betty för att hon skulle komma upp och se på någonting så nytt: Just som jag bade fått henne fram till fönstret kom min styffader också dit; En flyktig blick på hans ansigte och ljudet af hans röst dämpade ögonblickligen min ifver. Allt hos honom tillkännagaf ett sådsnt öfrermått af passionerad vrede; att jag ofrivilligt drog mig tillbaka, under det att han med en ohygglig ed grep mig i armen, och han ekulle otvifvelaktigt hafva kastat mig tvärt öfver rummet; om icke den nya kyrkoherdinnans; fru Beaucamps glänsande sammetskappa i det samma hade uppenbarat sig straxt utanför på gatan. Förmodligen af fruktan att jag skulle skrika och sålunda ådraga mig hennes uppmärksamhet; och af begär att osedd taga stundens bjeltiona i betraktande, öfvergaf han sin lofvärda afsigt, men bibehöll emellertid med ena handen sitt omilda tag; under det han med den andra sköt undan gardinerna för att ae på fru Beaucarep. Trots smärtan i armen kom ej ett ljud öfver mina läppar; han tröttnade slutligen och släppte sitt tag; sedan han först eftertryckligt ruskat mig och affärdat mig med