Dagens Nyheter – 2 oktober 1867, sida 3

Slutligen bosatte vi oss i en af de mest förtjusande byar i landskapet Essex, uti en liten vacker byggnad, en fjerdedels mil från Ellerslie; som var min morfars gods; der han nästan ständigt plä gade bo när han vari England. Nu bodde de! dock ingen mer än trädgårdsmästaren och hans hustru; hvilka skulle vårda slottet och parken, så att de ej alldeles förföllo: Jag kunde ej förstå hvarföre roin styffader bosatte sig här i BSherley, och min moder brydde sig ej om att bråka sin hjerna för att utforska det: Hon hade i förstone satt sig emot sin mans afsigt; emedan hon ogerna ville komma i grannskapet af sin morfars gamla vänner; då hon sjelf var i så små omständigheter; men motståndet var fåfängt. Han hyrde en anspråkslös gård midt i byn; möblerade ett mottagningsrum och sängkammare utmärkt trefliigt för sin egen räkning och satte in i de öfriga rummen just så mycket att de nätt och jemnt kunde bebos; Det hörde till hans plan att min moder hvarken skulle göra besök eller mottaga besök. Han spridde mycket fitigt ut huru nära han var slägt med familjen på Ellerslie; men tog åt sig sjelf alla de artigheter och fördelar gom deraf kunde följa. Han gjorde i umgängeslifvet affärer på min moders kapital af börd och relationer; Så länge detta gick bra var han temligen hygglig hemma, men i motsatt fall ursinnig och grof. Jag var för ung vid den tiden för att fatta kela hans låghet och för att förstå buru mycket min moder måste strida för att erhålla medel till de aldre oumbärligaste lefaad:behofven; men jag förstod dock tillräckligt för att hata honom af hela min själ; Och ban gengäldade