Dagens Nyheter – 2 oktober 1867, sida 3

nytta; och han ångrade derföre bittert att han lemnat fritt spelrum åt sin vrede och derigenom helt och hållet beröfvat sig sin hustrus ömhet: Men han blef fullkomligt lugnad genom en halftimmas enskilt samtal med sin syster; som mycket bättre kände min moders karakter än han: Han gick således till min moder, låtsade vara alldeles utom sig af blygsel och ånger samt förnedrade sig sjelf så långt; att det skulle väckt misstanke hos hvar och en mindre misstänksam person; än hans hustru, men hon var alltför glad öfver att få fred igen för att vara nogräknad; utan antog mycket villigt sin mans ursäkter, Hennes tro på hans kärlek och heder var visserligen rubbad, men det yttre skenet af ömhet var räddadt och fru Cunningham var belåten; icke misstänkande hurn falsk hennes man var: Nu begyntes på fullt allvar ett lif af elände och täta flyttningar; af ständigt oro och ombyte; af inbördes missnöje och otillfredsställelse; hvilket varade i så många sorgliga år: Något riktigt hem kan jag icke säga att vi hade under de första fem åren af hennes äktenskap; ty vi flyttade oupphörligt: Au bodde vi i norra delen af landet; än i den vestra; än drogo vi från den ena till den andra af de billigaste badorterna tills vi hade försökt dem allesammans. Afsigten härmed var att lefva billigt; men en besynnerlig och alldeles oriktig väg att komma till det målet var detta att oupphörligt flacka omkring. För mitt minne står från den tiden endast orediga bilder af berg; gröna ängar, haf och rökiga städer, sllt om hvartannat;