Dagens Nyheter – 2 oktober 1867, sida 3

tiofallt detta hat. Han pinade mig på alla upptänkliga sätt; hvartenda barnsligt nöje eller leksak, som jag hade; förgiftade eller förstörde han; fanns det någon fruktan; eller svag sida hos mig, så begagaade han dem alltid för att tortera mig; hvarje menniska eller blomma som jag fästade mig vid hade han bort om han kunde: Hade jag varit svag eller rädd; skulle detta hafva tagit lifvet af mig; och underligt är att jag icke genom min ständiga strid blef en riktig amazon; Ofta, då jag af naturliga skäl, ej kunnat segra i en strid mot min styffader; rusade jag uppför trapporna till barnkammaren; stampade i golfvet och grät i vrede tills jag ej kunde se längre: Derpå följde det förtjenta straffet — en känsla af sjelfförnedring: Men ännu svårare tider kommo: tider, då jag fick att kämpa, icke för mig sjelf, utan för andra som voro mig kära, (Forts.)