Dagens Nyheter – 2 oktober 1867, sida 2

(Eleonora) i armod och skam skulle hafva känt sig stolt att bära: Hvad min morfader och farfader angår; så emottogo de med lika stor vrede underrättelsen om giftermålet: Den förre förtörnades öfver att hans dotter för andra gången gift sig mot hans vilja; oeh den sednare; som kände sig synnerligen belåten öfver att hafva funnit en förevändning; som bättre än någon annan berättigade honom att helt och hållet förskjuta min mor; erfor samma känsla som min morfader: På så sätt öfverlemnades min moder helt och hållet åt den Cunninghamska familjens barmhertighet: Men en förskräcklig barmhertighet bevisades henne. Då en vecka förgått efter bröllopet och herr Cunningham frågade min moder om hennes förmögenhet; erfor han till sin fasa, att den utgjordes af endast den pension hon efter kapten Neville uppbar; och att de utgifter; som under hans systers inseende under de sista månaderna blifvit gjorda; nästan i grund hopsmält den samma; som kapten Neville straxt före sin död deponerat hos sia bankir. För att till fullo kunna fatta den bedragne mannens raseri vid denna upptäckt; måste man känna honom — hans ytterliga bjertlöshet och sjelfviskhet — hans passion för lyx och njutningar — hans afsky för allt som skulle kunna binda hans frihet — och det enda hopp och den enda ärelystnad han ifrån barndomen närt — att genom ett rikt giftermål skapa sin lycka. Utan föräldrar och yiågste sonen i en gammal skottsk familj — bortskämd af sin lågsinnade;