Dagens Nyheter – 1 oktober 1867, sida 3

Eleonora ärfva herr Aylmers hela förmögenhet, ifrån herr. Nevills var ingenting att förvänta, och herr Jones vore derföre den enda, af hvil ken man kuade hoppas rågot. Då hon nu uppgjort allt så efter sitt hufvud; så hade hor beslutat sig för att använda alla till buds stående medel att afbryta onyttiga eller skadliga förbindelser och ait endast ödla dem, som lofvade att för framtiden blifva af någen nytta. Så listig och förslagen fröken Cantinghaw än var; hade hon likväl i ett fall misstagit sig, och då läsaren torde märka att det var just med afseende på den sak som mest sy2selsatte hennes tankar, så bör det ej förundra någon, om hon icke på ett eller andat sätt sökte komme sanningen på spåren: Tre månader efter min faders död föreslog fröken Cunuingham; som önskade att äsnu mera draga min moder ifrån allt umgänge, hehneat flytta iirån Chelsea och bosätta sig i Broadstairs, dit hon föreslog henne att göra en ut flygt. : . Trött vid Insdon, hvarest hon nu kändes sig svag och opasslig, på ett för henne oförklarligt sätt -skiljd. ifrån rallt umgäsge, omfattade fru Neville; som erior ena oemotståndlig längtan ati ombyta bostad — en längtan som så ofta åter finnes hos sjukliga och sorgsna personer — lifigt den tanken att byta om vistelseort. r Hon Jemnade sin förra bostad och föll mycket rik tigt; såsom den ränkfulla fröken Gunriaghan förutsett, i den utlagda snaran. (Forts.)