Dagens Nyheter – 1 oktober 1867, sida 2

njäta af det sällskapslif; som kon satte så högt värde på; Skiljda ifrån slägt och medlande vänner tillbragte mina föräldrar här två år, och här dog, sex månader före min födelse; min fader: Hans sjukdom var ej lång och döden följde nästan ögonblickligt: Han hade fått ett, för att döma efter utseendet; temligen lindrigt anfall af skarlakansfebern; som, då han efter sitt tillfrisknande oförsigtigt blottställde sig för friska luften, åter infann sig och efter några timmar medförde döden. Min mvoder var ej hemma, då olyckan inträffade, och ehuru hor, vid underrättelsen om rejd faders sjukdom genast reste hem med största skynds:rmbhet; så anlände bon likväl för sent att emottaga hans sista farväl. Då hennes kroppskonstitution alltid varit svag, var. detta slag nära att kosta henne lifvet; hon svimmade gång efter annan, så att läkarne blefvo allvarligt oroade och skickade bud efter hennes närmaste vänner för att ej vara ensamma och och bära hkela ansvaret; ifall någon olycka inträffade. Detta var en helt enkel och naturlig åtgärd, bvilken anbefalldes på samma gång af sunda förnuftet och försigtigbeten; och likväl blefvo följderna deraf så sorgiiga och olycksbringaude. HL Till mia moders bertantskaper hörde äfven en fröten Canningham, med hvilken hon minst umgåtts; och hvilken hon minst satte värde på; men händelsen gjorde att budet; som läkarne skickade; först uppsökte henne; Fröken Cun