Dagens Nyheter – 1 oktober 1867, sida 2

kände för herr Aylmer den synnerliga motvilja, som hvarje medlem af de begge familjerna under långa tider känt för hvarandra; så skulle han gerna gifvit efter och önskade att; om ej vänskap; åtminstone fred herrskat familjerna emellan: Dessa goda afeigter skulle emellertid blifva gäckade. Om äfven mina morfader, förmådd af den ära som den populäre sjöbjelten åtnjöt, skulle hafva känt sig böjd för försoning; så fanns vid hans sida en person; eom genast qväfde hvarje sådan känsla vid födseln — en person, hvilken min faders popularitet och välförtjenta rykte samt min moders lyeka förorsakade outsägliga qval: Underkastad ett sådant olycksaligt inflytande; förblef min morfader sådan han hittills varit och uppretade genom beständiga anspelnvingar på faderns fel så kapten Neville, att han slutligen uppgaf hvarje tanke på försoning, och svalget dem emellan blef i stället för att minskas allt större. Herr Neville; som efter sin sons å!erkomst förlåtit honom hans giftermål — man sade att detta kom sig mera af ett beslut att aldrig förlika sig med herr Aylmer än ef någon bättre känsla — lät aldrig något tillfälle gå sig ur händerna att uppreta min faders sinne mot hans hustrus familj: Kapten Neville; som ogerna bosatte sig på en ort; der allt bidrog at hålla vid lif hans sämre känslor; lemnade Yosrkehire och hyrde — säkerligen mot sin sgen önskan, ty han : kunde i likhet med mig aldrig trifvas i städer — en liten vacker villa i närheten af Chelsea; hvarest min moder hade tillfälle att