Dagens Nyheter – 1 oktober 1867, sida 2

SLÄGTFEJDEN ELLER EN ARFTAGERSKAS SJELFBIOGRAFI. (Forts. från föreg. J4.) Skiljsmessan var bitter, men man fann. sig dervid. Stormfogeln lemnade hamnen; och min: sköna; arma moder reste i fru Denhams och bennes dotters sällskap till Wales, för att der invänta min faders återkomst. i Mex en sorglig vistelse var det; likväl fördrog min moder den, sådan den var; under tre långa år utan klagan, tills efter dessa tre års förlopp fred slöts, och min fader, skönare; med större popularitet och ära än någonsin förut — bjelten uti mången tapper bedrift — återvände i rain moders armar. Trenne tysta år, fria ifrån all oro och alla psssioner, hade snarare ökat än förminskat min moders skönhet, och nu fann hon sig, till sin stora tillfredsställelse, framdragen ur sin obemärkthet, för att dela sin ridderlige makes ära och ånyo visa sig i detta sällskapslif; som hon så. högt värderade, och bevittna, i huru hög grad bennes bebag och älskvärdbet förhöjde sjömanoena triumf. Afgulad i sitt hem; et eftersökt gäst öfverallt, alla fosters, sammankomsters och balers bjelte, befann sig kapten Neville åter i England; hvarest han måste sämmanträffa med och besegra sin svätfader eller också besegras af honom; Den oundvikliga striden var ej angenäm stt möta, men tre års trägen tjenstgöring, sjelfförsakelso och bjeltemod hade ännu mera förädlat mia faders sinne; och churu han fortfarande