Dagens Nyheter – 30 september 1867, sida 2

djupa tankar öfver hvad han skulle göra. — Stanna hemma. — Omöjligt; min älskade, svarade min fader; i det han ömt kysste hennes sköna bleka panna: Jag kan ej stanna, dyra maka; äfven om du låge på dödsbädden och min närvaro innebure ditt tillfrisknande; En sjömans lif tillhör hans fädernesland:; I stället för att genom dina bö ner söka förmå mig att glömma min pligt borde du söka styrka mig i att med lugn bära den uppoffring jag nu gör för mitt fosterlands väl och ära. — Jag kan det ej: O, Geoffrey; bed mig ej derom! Jag är ingen bjeltinna och kan ej bära den olyckan att förlora dig. Lemna tjensten. — Nu under kriget — i samma ögonblick mitt skepp ligger segelfärdigt! Hvad menar ni, Franciska? I det han helt kallt lösgjorde sig ur sin makas omfamning; uppsteg kapten Neville och gick till fönstret. Så älskare och husbonde han än var; kunde han ej undertrycka de känslor af harm och missnöje som uppstego i hans inre. Hvad af sitt hjerta ban ej gifvit åt sin maka; det tillhörde hans yrke, för hvare ära han i hvilket ögonblick som helet var beredd att offra sitt blod; och att nu hans hustru föreslog honom att uppoffra både heder och fädernesland; smärtade honom djupt: Under några ögonblick stod han vid fönstret och lät sina missnöjda blickarirra omkring nejden. Skulle han i så hög grad hafva misstagit sig om sin makas karaktär? Hade hon då med honom inga gemensamma känslor; låg henne hans heder och fädernesland så litet om hjertat — visste hon ej hvad stolthet ville säga? Denna