Dagens Nyheter – 30 september 1867, sida 2

under det att hon; arftagerskan till ett af Englands stoltaste namn; sedan hon lemnat sin faders hem; ej hade anspråk på att finna en fristad hos någon annan. Hennes morfader; som måhända för sin dotters skull skulle hafva trotsat hennes faders vrede och erbjudit henne en fristad i sitt hem; var i sådana omständigheter, att kapten Neville ej kunde vända sig till honom; och lord och lady Mauleverers; som bevistat bröllopet; hade dagen innan den sorgliga nyheten inträffade rest till Irland för att infinna sig vid en systers dödsbädd: Geoffreys belägenhet var verkligen bekymmersam; hans tillgångar vorolika knappa som antalet af hans vänner var ringa; och nu insåg han; för första gången i sitt hittills glada och sorgfria lif; penningents värde; Förtviflad ansträngde han alla sina ankar för att finna någon utväg i sitt betryck; Men en sådan bjelp som den han behöfde är svår att få och låter länge vänta på sig; oeh tiden förgick. Fregatten låg segelfärdig och väntade på sin kapten. Ej en enda dag fick gå förlorad. Att dröja en enda timma öfver den tid han behörde att rusta sig till afresan skulle hafva tillskyndat honom en: outplånlig skam,hvarför ban äfven för sin hustrus skull; som hjelplös och förskräckt hängde sig fast vid hans bröst; ej på några vilkor ville utsätta sig: Det gällde ju hans älskade fädernesland, för hvilket ban var skyldig att offra sin sista blodsdroppa. — ZLemna mig icke. O; Geoffrey; om ni ej vill döda mig, så öfvergif mig icke; bad Franciska med klagande stämma, under det hennes man i sin förtvifiade belägenhet satt försjunken i