Dagens Nyheter – 30 september 1867, sida 1

I. Dagen derpå, gifte sig, genom serskild tillåtelse, min moder i närvaro af några få vittnen med Geoffrey Neville: Helt obemärkt och utan att rådfråga någon annan än den tjenstförrättande presten, skickade lorå Mauleverers två noggranna afskrifter af giftermålskontraktet till herr och fru Aylmer; tilläggande att ban och hans hustru öfvervarat vigselakten; och besvor honom vid den bepröfvade vänskap; som förenat honom och min morfader; att förlåta de felande och att begagna detta så lyckligt erbjudna tillfälle att för alltid göra ett slut på de sorgliga och okristliga tvisterna emellan den Nevilleska och Aylmerska familjen. . På dessa bref kom endast ett svar, nemligen en skrifvelse if:ån fru Aylmer, hvaruti den -bedröfvade modern på det varmaste tackade lord Mauleverers för hans ömhet mot hennes älskade och öfvergifoa Franciska och för hans godhet att befria henne ifrån den förskräckliga oro hon erfarit för sitt barn; ty herr Aylmer hade på det strängaste befallt; att ingen brefvexling skulle få ega rum och att Franciskas namn i hans närvaro aldrig skulle få uttalas. Sålunda förskjuten af sin egen familj — ty Eleonora gjorde naturligtvis icke något försök att öfverträda den lag, till hvars stiftande bon hade varit förnämsta verktyget, och hur ömt fru Aylmer än älskade sitt förskjutna barn, var hon -sin .make alltför underdånig för att våga trotsa hans befallningar — var Franciska helt och hållet beroende af den mans kärlek, com hon för hela lifvet valt: Men att njuta en oblandad sällhet äfven under