Dagens Nyheter – 30 september 1867, sida 1

qvar, att välja emellan sin familjs arffiende och honom sjelf: — Franciska,; tillade han kallt och bestämdt, om ni gifter er med eller vidare gyanar denne man, så är ni för mig som om ni aldrig funnits: Ur mitt minne som ur mitt hjerta bannlyger jag er då för evigt, och den som jag så förskjuter, kan aldrig af någon mensklig varelse erkännas bära mitt namn. Blif en Neville och afstå i samma ögonblick från hem, nawn och allt hvad som här varit er kärt, ty ni återvänder aldrig — aldrig hör ni — hit; Smyg er bort som en usling, en förkastad varelse; afskydd och förbannad: — Tyst; sir! dundrade Geoffrey, i det han stödde .Franciska som var nära: att sjunka till golfvet; för er egen skull; förkrossa ej med en berbarisk förbannelse denna ädla och milda själ; som redan är nog olyeklig genom att vara Blägt med er. Ni har befallt er dotter välja; tag då mitt svar — jag svarar för henne; Hon väljer friket för slafveri; hon utbyter ett kärlekslöst hem mot ett der hon oinskränkt skall herrska; hon antager det stolta Nevilleska namnet och vill glömma ert; och hennes barn ::: — Nog, nog; svarade herr Aylmer befallande; i det han i sin tur afbröt den unge sjömannen. Jag vill ej höra mer; Må det bli som hon valt. Hon är ej mera mitt barn. Hon blifver ett värdigt sällskap åt en ruinerad spelare och hans utfattige son. Jag lyckönskar er, sir; till ert lyckliga val.