Dagens Nyheter – 30 september 1867, sida 1

hvilka qval måste kon ej härvid hafva känt -— förnekade hon sanningen af kapten Nevilles ord och aflägsnade sig med en stelt och bånande uppsyn. Jag vili ej uppehålla mig vid hvad som nu följde. Befriad ifrån hennes närvaro antog hvar och en af deltagarne i detta uppträde sitt vanliga sätt, och uppretad genom den skymf han vid sitt bemödande att försvara sig och Franciska hade lidit; begärde Geoffrey af herr Aylmer hans dotters band: Hans anbud blef genast afslaget: Herr Aylmer fann ett nöje i att uppräkna den Nevilleska familjens alla fel och dårskaper så långt han kunde minnas och lemnade sin bitterhet fritt lopp mot Franciska; hvars undergifna väsende, långt ifrån att blidka, endast uppretade faderns vrede ännu mera. Under någon tid teg Geoffrey; ej så mycket af vördnad utan afftruktan. att han genom att inlåta sig i ordvexling med herr Aylmer skulle ännu mera vidga det svalg som skiljde dem åt, ty ban kände att han; om ban öppnade munnen, ej skulle kunna väga sina ord. Men all hans föreigtighet vek slutligen för den vrede som började sjuda inom honom; allt eftersom Aylmers ord blefvo alltmera kränkande; och ur stånd att längre styra sig sjelf, besvarade han min morfaders hotelser och svor en högtidlig ed, att ban aldrig; så länge han lefde; skulle afstå ifrån Franciska. Med ett fruktansvärdt lugn vände sig herr Aylmer nu till Franciska och befallde henne med en iskall uppsyn; som nästan beröfyade henne det ringa medvetande hon ännu hade