Dagens Nyheter – 28 september 1867, sida 2

skyndade Englands narin och flagga en ovansklig ära. Ehuru han öfverallt blef på det mest smickrande sätt emottagen, och fester tillställdes till hans ära; längtade han att så fort som möjligt komma ifrån allt detta och få sätta foten på däcket af sitt goda skepp och deltaga i striden: Jag kan ej säga i huru hög grad hans ifver att återse hafvet ökades genom hans motvilja för faderns lefnadssätt och hans onyttiga sorg öfver moderne bekymmer; men det vet jag med zgäkerhet, att han, långt innan han kunde undvara läkarens vård, hos amiralitetet anhöll om att få inträda i tjensten och, af afsmak för Loadon; tillbringade de återstående dagarne hos en vän i Harrogate: Just i det ögonblick då Geoffrey Nevilles ifver att skiljas ifrån hemmet stigit till sin högsta punkt; sammanträffade han med Aylmer och hans döttrar: Då Geoffrey under så många år varit borta ifrån Yorkshire; kunde han ej hafva någon synuerlig kännedom om förhållandena derstädes och tvisterna emellan Aylmers och Nevilles familjer. Men åsynen af de sköna systrorne gjorde ifrån första ögonblicket ett djupt intryck på honom; och med det öppenbjertliga sätt, som var hans lynne och yrke egendomligt; sökte han genast att, såsom dena enda lofliga utvägen att kunna närma sig döttrarne; göra faderns bekantskap. Men det sätt, hvarpå denne emottog honom, kunde ej annat än göra ett obehagligt intryck på den belefvade unge mannen, Såsom stålet ur flintan framlockar dea slumrande gnistan; så väckte Fulke Aylmers högdragna och nästan föraktfulla bemö