Dagens Nyheter – 28 september 1867, sida 1

alla de ledsamheter den beredt honom, icke ännu kunnat förmå sig att fullkomligt öfvergifva. Han har, alltifrån det han blef president öfver franska republiken; gång efter annan lagt sig i andra staters och folks angelägenheter; utan att dermed åstadkomma några genomgripande och varaktiga följder. Han intervenerade år 1849 i Rom för att skydda påfven mot Italienarne; och nu var ändock påfven i lika stor fara; och så snart Napoleon dör störtar påfveväldet: År 1853 inblandad2 han sig i s riden mellan Turkiet och Ryssland; men än i dag är turkiska regeringen aden sjuke mannens, de kristne i Orienten undertryckta och behandlade föga bättre än hundar; Ryssland lika mäktigt som förr — men verldens affärer störda och Frankrike milliarder francs samt hundratusen män fattigare. — Ar 1863 inblandade han sig i striden mellan Ryssland och Polen; ochingjöt boz3 Polsackarne förhoppningar, hvilka bidrogo alt förlänga deras vanmäktiga strid, com följaktligen vållade mycken onödig blodspillan och lidande; — Ar 1864 blandade han sig i underhandlingarne om fred mellan Danmark å ena sidan, samt Preussen och Osterrike å den andra; och blottställde Frankrikes anseende derigenom att han ej förmådde Danmark att finna sig i en sådan delning: af. Slesvig, som kunde vinnas; och ej heller de begge tyska makterna att lemna ifrån sig så mycket af det eröfrade landet; som Danmark önskade återfå; Från 1861 till 1865 var han inblandad i Mexikos inre angelägenheter; lät sina generaler der fara fram likt blodhundar; lät sina trupper plundra, mörda och bränna, narrade enskilda fransmän att lägga ned millioner i lån åt den af Napoleon insatta Maximilians regering, af hvilka lån de nu icke kunna återfå ett runstycke — och måste efter allt detta draga sin armåe tillbaka ur Mexiko och meaktlöst åse huru den af honom insatte kejsaren blef afrättad: Efter hvad sålunda förekommit tyckes det ha varit skäl att vänta; att Fransmännens kejsare skulle fått sådsn afsmak för intervention, att ban skulle låta Garibaldi ändtligen begrafva påfvedömet, hvilket redan är ett lik, men olyckligtvis ännu står ofvan jord och utsänder förgiftande ångor. Men som vi sett; har han tvärtom tvungit italienska regeringen att häkta Garibaldi, under hot att eljest ånyo skicka franska trupper till Rom: Garibaldis häktande må fördröja påfvedömets fullständiga fall, men ganska visst har det ock lagt ytterligare en tung sten i vågskålen mot Napoleon, och hela den liberala sidan i Frankrike skall icke underlåta att begagna sig af den för att i sinom tid lyfta kejsaren ned från hans höjd: