Dagens Nyheter – 27 september 1867, sida 3

der de sammanträffade med den man, som skulle komma att utöfva ett så stort inflytande på bådas öde. Geoffry Neville var enda sonen i en familj som sedan lång tid tillbaka legat i fejd med Aylmers förfäder; Stamfäderna till de bägge ätterna hade varit stridskamrater i eröfrarens arme och rivaler: Det hat; som uppkommit dem emellan, närdes äfven sedan genom stridiga intressen och hade; såsom redan är sagdt, gått i arf generation efter generation: Mången gång hade fred varit sluten; hufvudmännen för de båda slägterna hade stridt och blödt under samma fana; stått bredvid hvarandra vid Runnymede och på samma gång öfvergifvit den otacksamme konungen; för att följa kungamakaren; den store grefven af Warwieck. Sålunda hade ibland endrägt varit rådande mellan familjerna: På slegfältet; då man hade fienden framför sig, upphörde för tillfället allt gammalt agg: De djerfva och frimodiga sönerna af ävten Aylmer glömde då bort alla enskilda tvister och värderade såsom den bäste mennen den som utdelade de kraftigaste svärdshuggen. Men när lugn) herrskade i landet; då lågade slägtfiendskapen åter upp: På sednare tider; när krigen började blifva alltmera sällsynta; tillväxte hatet mellan medlemmarne af husen Aylmer och Neville, ty de kunde icke trifvas tillsammans annorstädes än på slagfältet. Män; som aldrig varit i delo med hvarandra; kunde icke på några vilkor fördraga hvarann, Hvardera ätten behöll genom århundraden den karakter starkt utpräglad; som tillhört dess stamfader: