Dagens Nyheter – 27 september 1867, sida 3

——— VÄ Mn Fulke Aylmer och Geoffrey Neville, hufvudmän hvar och en för sin ätt, hyste en verklig afeky för hvarandra; och denna afsky var så mycket mera att undra öfver som de båda männes lefnadsöden i flera vigtiga afseenden varit hvarandra lika. Båda hade tillträdt egendomar; som varit betydligt intecknade; båda hade gilt sig; för att bli skuldfria, och båda hade blifvit bedragna i sina förhoppningar; Så långt sträckte sig likheten, men icke längre. Knappt hade min morfar lidit den olycka Jag omtalat; förrän han började arbeta med okuflig energi, för att repsrera den skedda skadan. Han beslöt att småningom vinna det resultat, som han hoppats kunna nå genom en enda handling: Utan att knota; underkastade han gig de största försakelser, sparade hvarje utgift som icke var oundgängligen nödvändig (dock bekostade han sina döttrar en god uppfostran och underhöll väl den del af sina fäders gods; 2om han hade i behåll) betraktade sin hustru såsom orsak till sin bekymmersamma ställning, var likgiltig för och till och med föraktade henne; men behandlade henne likväl med den artighet hvarje gentleman anser sig skyldig att visa fruntimmer: (Forts.) fn LR