Dagens Nyheter – 27 september 1867, sida 2

vudsakligen för att komma i åtnjutande af en stor hemgift; skulle en slik tilldragelse ha utöfvat starkt inflytande; men herr Aylmer tog värre anstöt deraf än någon annan skulle ha gjort. Han glömde helt och hållet sin oskyldiga hustrus alla goda egenskaper; all hennes ömhet, hennes välvilja, hennes skönhet och beundransvärda fördragsamhet samt såg i henne endast orsaken till det djupaste sår; som någonsin tillfogats hans stolthet: Äfven barnen; frukterna af denha förbindelse som han bittert ångrade; voro honom miss: hagliga: I stället för en manlig afkomling, som; varnad af sin fars otur, säkerligen skulle vid valet af äkta maka ha sett sig bättre före och således gjort ett parti; hvarigenom ätten återvunnit sin förlorade förmögenhet; hade han blott två fliekor, hvilka; huru väl de än blefvo gifta, aldrig skulle kunna bidrega till att un derhålla och höja det anseende; som var fä stadt vid hans mamn, detta namn; öfver hvil ket han var så stolt; Af de båda flickorna var endast den ena till utseendet lik sin far en omständighet som i Aylmers ögon åtmin stone till en viss grad öfverskylde hennes stors fel att vara af qvinligt kön. Men den andra hade icke ens denna fördel; hon var en troger afbild af sin mor — hade samma milda och hjert liga sinnelag, samma oegennytta och oförmåga att tillbakavisa obefogade beskyllningar samt att möta ondt med ondt. Såsom naturligt var; höll hvardera makan mest af det barn; som liknade honom eller henne; och under det att herr Aylmer småningom förlikte sig med Eleonors egenskap ati tillhöra qvinnokönet; vårdade sig om hennes