en . e . Kå Häftig snöstorm i Westergötland. Es menniska ikjelfrusen isepfember månad. Resande; som hitkommo med bantåget i onsdagsafton; berätta att i trakten omkring Falköping i onsdags förmiddag synts bedröfliga spår efter en häftig snöstorm, som dragit fram der föregående natten, Den ännu oskurna vårsäden hade blifrit nedslagen till marken, som var betäckt med flera turas djup snö. Under det starka yrvädret tilldrog sig den; troligen i mannaminne, uti ett så pass sydligt beläget landsksp som Westergötland, oerhörda händelsen att en person frös ihjel så tidigt på hösten. Det var en 16 års ynglicg från alköpings arbetsinrättning. Han bar nuuder sommerea tiensizjort som vallhjon hos doktor Neumann och fortfor ännu i tisdags mel denra tjenst: På tisdagsaltonen skulle han, i sällskep med doktorns dräng; som ledde en fölunge, föra hem en kalf. Det hade regnat hela dagen, så att gossen hade blifvit genomvåt och genormfrusen. Haa orkaåe ej följa med drängen, utan föll utmatiad ned på en mosse vester om staden: Der anträffade man honom på onsdags morgonen liggaude död, . Den bjertlöse drängen; som varit vållande till gossens död genom att lemna konom åt sitt öde; bör ieke slippa onäpst undan. Nöden i Westerbotten, Hungersnöd och Hungersdöd. I Dagligt Allehanda för i går löses en skildricg at det sorgliga tillståndet i Åsele Lappmark under förliden vinter. Vi meddela det hufvudsskliga deraf: i I denna ort är tillståndet till den grad beklagansvärdt, att det ej kan begkrifvas, utan att man utsätter sig för misstanken att blifva misstrodd. Jag afstår derför ifrån alla dystra målningar öfver tillståndet i allmänhet och inskränker mig att anföra ett par exempel på särskilda fall af utståndet elände, som kommit till min kännedom. En i fjellen, omkring 10 mil från Wilhelmina kyrka boende nybyggare vid namn Larsson led med sia familj ea svår nöd. Hustrun hade åkt bort till den mera befolkade delen af socknen, för att genom ficgande anskaffa näringsmedel, men genom inträffadt menföre blifvit hindrad att återvända hem. Mannen var nära att tillika med sina barn ljuta bungersdöden, och förunderligt var, att i den ställning och belägenhet de befunno sig, dessa nödlidande personer kunde frälsas från en jemmerlig undergång. Sedan de flera dygn saknat andra näringsmedel än laf och andra onaturliga födoämnen, samt utmerglade och dödebleka lågo på sina tårbestänkta läger och väntade att få inslumra