Dagens Nyheter – 26 september 1867, sida 2

kon med ovilja. Jag vill icke hafva någonting af dig — ingenting alls! Du hade lofvat att komma hem klockan sju — sedan dess har jag väntat på dig. — Jag vet mycket väl att du icke håller af mig mera — och att du gör allt för att förarga och nedsätta rmigl Hilma; afbryter mannen lugnt. . Jag hade lofvat att komma hem klockan sju; men jag glömde bort det — några vänner kommo och hemtade mig då jag skulle gå. — Jasåp, infaller den unga frun och springer upp ur soffan, och derför kom du icke — ja; jag vet — jag känner dig nul Förgäfves söker mannen att lugna henne; Hon hör honom icke; 8å mild och god hon annars är — men nu är hon för djupt kränkt; hon har utstått för mycket, och allt; som upptornats i hennes lilla upphetsade hufvud sedan klockan sju; tränger nu med våld öfver hennes läppar: Med ens är hon inne i en sparlakanslexa; och nu kan ingenting hejda henne: Ja; ser du; fortfar hon med en af snyftningar redän halfqväfd röst; under det att hennes man med stoiskt lugn promenerar fram och tillbaka i rummet; ser du; hittilldags har jag trott att du höll utaf mig — men nu vet jag att du inte gör det mera — och att alla karlar bara äro till för. att göra oss olyckliga: Då ni sitta på en källare; är det er alldeles likgiltigt om edra fruar sitta hemma och ängslas och hafva tråkigt: Det finns inte något hjerta bos er och det har ni aldrig haft; Så länge ni äro fästmän; då äro ni nog ömma; men det är bara förställning; Ni vilja bara göra oss olyckliga: Aldrig — nej; aldrig tror jag någonsin ett ord mera af hvad du säger: Hvar