Dagens Nyheter – 24 september 1867, sida 2

Ducard, — sade fru Thunell och smuttade på sitt glas. — Ja; det finnes till och med de zom påstå -att fru Ducard gjort en mesallians! — 8e så der, nu är blomman färdig; — sade fru Ducard och såg på sitt broderi med blossande kinder; — Mesallians ; ; det är ett ord, som icke kan passa in i våra förhållanden :.. Dessutom är jag lycklig... Jules är är en god man:.. — Han skulle vara en tiger om han icke vore det! — utropade fru Lenander. — Skulle han icke vara god, — sade fru Thunell; — när han har så mycket att::.. — Bå mycket att tacka för, — ifyllde fru Lenander. — Och åså mycket att afbedja; — tillade fru Thunell. — Fruarne ha så länge talat iförtäckta ord; men nu ber jag om en närmare förklaring ::-. Hvad skulle min man ha att afbedja? — När man har en uppriktig natur; kan ett förhastadt ord lätt undslippa :.: Låt oss inte mera tänka derpå; — Det ligger bestämdt någon djup betydelse under det ordet:.: djupare än jag kan fatta; — sade den unga frun och hemtade hastigt efter andan; — De båda väninnorna tego. Blott det sakta slamret af deras strumpstickor afbröto den plötsligt oppståndna tystnaden. — Om det är något som:;:. som icke är som det borde vara, så Jåt mig utan omsvep få veta det. Ovisstet är ofta plågsammare än... äfven den sorgligaste visshet. (Forts.) — ODES