Dagens Nyheter – 24 september 1867, sida 2

— Icke för mig... Har Selma lemnat hemmet? — Kors hvad fru Ducard ser förvånad ut! — utropade fru Lenander; — Åh; nog veta lilla fru Ducard att flickan måst resa; — inföll fru Thunell. — Isynnerhet, som jag i förmiddags såg herr Ducard begifva sig dit: i — Och han skulle inte ha nämnt ett ord härom till sia hustru! — beskärmade sig fru Lenander. — Han skulle läsa med Selma, men man svarade hon inte var hemma: De bruka eljest sända oss återbud; men man hade väl glömt det; ty fru Grill mådde ej väl. — Jo, jo men; hon kan nog vara sjuk! — Den som har sorg öfver sitt barn; kan inte vara frisk. — Jag förstår inte herrskapet: Sorg öfver sitt barn?. :; Selma är ju deras enda barn ::; — Nå, hon kan ju göra demsorg nog; Men det är en ömtålig sak. Låt oss tala om något annat. Tjugo, tjugoen; tjugotvå; — sade fru Thunell och räknade maskorna på sin strumpa. — I synnerhet böra vi inte tala om dem med fru Ducard. — Deras bal i förrgår var verkligen avi merad. — Ytterst animerad. Glöm iste, Amande, att jag får lof att låna det kofimönster du lofvat mig. — Jag skall skicka hit min Hilda i morgon med det: — Nu skall jag bjuda riktigt präktiga renetter. Var så god mitt herrskap; — sade fru