Dagens Nyheter – 24 september 1867, sida 2

BIESNIEENRE EN SSEAKEASSERAENeNN ARN — När man är nygift tänker man alltid på sådana der små öfverraskningar: Allvarligare pligter taga dock snart hela vår verksamhet i anspråk. Vi konna då vara glada; om vi hinna med att sticka alla de halfstrumpor vår äkta hälft behöfver, — sade fru Lenander och skramlade med sina strumpstickor. — Jag hoppas det ena icke skall förskjuta det andra: Jules tycker så mycket om broderade småsaker. — Ja, ja, så är det. Mannens tycken äro qvinnans lag. Lite mera småbröd.;. får det icke vara? i — The är min käraste dryck; — eade fru Ducard, isynnerhet efter en kall och lång promenad. — Herrskapet bo rysligt långt bort ::: — Det är litet obeqvämt för oss att nu bo här i Masthugget, sedan Ducard fått plats i staden; Till våren äro vi betänkta att flytta dit. — Kan herr Ducard besluta sig för att lemna Masthugget? — frågade fru Thunell: — Jag vet ej hvarföre han inte skulle det? — När man har så goda vänner; som Grillens till exempel. — De äro visserligen våra äldsta vänner här på orten. Vi flytta ju dock inte till något Sibirien, utan kunna besöka hvarandra ändå: — Men det dagliga samlifvet och förtroligheten . : . inföll fru Lenander. — Förtroligheten hoppas jag zkall bestå, om också den dagliga sammanvaron inte kan det. — Ah, ja:.. och nu sedan Selma lemnat hemmet är också den största dragningskraften borta. Får jag lof och slå i ännu en kopp?