Deltagande vänner. (Forts. från föreg. JA.) In. Det var en hemlig konferens, den; som följande afton för lästa dörrar hölls i fru Grills tängkammare, Nöjda med sig sjelfva och sina samveten utgingo de båda värionoraa. Fru Grill följde dere, gråtögd och förvirrad. Det blef en stor uppståndelse i Grillska femiljen: — Min flicka, — sade fru Grill allvarligt. — Fru Thunell säger att Ducard i en tur i francaiven, då han icke behöfde det, tog dig om lifvet. — Det mins jag iate... kanske — det är en möjligbet. Han är ännu så okunnig i vårt sätt att dansa, — -Du urekulder honom, Selma lilla, — sade fru Thuneil. — Det är vackert af dig; man såväl Amanda Lenander, eom jag, och jag vill koppas också din mor, skulle kellre sett om du rent ut tillstått detta och klandrat honom. — Jog var så glad, jag tänkte på ingentiog annat än att ba roligt. — Lilla Selma har varit mycket obsatänksam, och jag bad dig ju ändå att vara försigtig, — sade fru Linander. — Ja, jag mins det, .; men jag trodde det gällde rågona... någon annan, — svarade Sclma sismmande och rodnande. — Det hörs som Selma skulle ha många hemligheter; — sade fru Thunell.